The Virtues
Where Were You?
(crying bob/zip records/basstone)
Årets första sommarskiva
Man skulle kunna förlägga The Virtues retro-referenser till långt tidigare än nyfött 90-tal.
Det skulle kunna vara 60-talets snälla gitarrpop, 70-talets trendsättare för trubadurrock eller
80-talets mjukare alternativ till punk. För mig blir dock känslorna starkast av en återhämtning
av Teenage Fanclub-konceptet. Detta graciösa band som gett mjukrocken ett stolt ansikte, har
tack och lov inget skapandepatent inom avdelningen snällt sommargungande rock, men man har
influerat i stort sett alla efterföljare i genren. Goda exempel på att lyckas med samma koncept
mer än ett decennium efter "Bandwagonesque" kan bl.a. höras på The Thrills båda album som kom
för några år sedan.
På "Where were you?" blandar Virtues sina dominerande softkrockinfluenser med diverse flirtar i andra riktningar. "Idiot box" är till hälften Strokes-light och till andra hälften svenskt indie-90-tal-á-la-Popsicle, en fungerande kombination. Sången i "Anyway" andas Ola Salo, men till skillnad från The Ark, vet The Virtues bättre än att klä upp sina ballader i plysch.
Men allra bäst blir det just när bandet bejakar stämningen över allt annat (även om de skramliga referenserna är ytterst få och "Floating" är skön som den är). Med flera duktiga sångare får man en skön Arcade Fire-känsla över "Modern fallout", inledande "Where were you?" andas stor frihet och enkla "Losing you", i bästa Dream Syndicate-stil, är antagligen skivans allra största stund.
Det är som med Teenage Fanclub, som med Big Star, som med The Virtues. Ju mer man lyssnar, desto mer hittar man. Njutningen av album som fungerar som en helhet är alltid stor. Lyssna på The Virtues, det är en investering för alla som inte är allergiska mot smidiga gitarrer.
(Musiklandet.se 2006-02-22)The Virtues
Where Were You?
(crying bob/ zip records/basstone)
The Virtues bjuder på ett popanslag som har en skön retrokänsla.
Istället för att låtsas vara attitydstint alternativa som de
flesta andra svenska popartister av idag, vaggar de in lyssnaren i en avslappnad
atmosfär. Istället för att energiskt stapla enformiga gnällpartier
på varandra, spanar orkestern bakåt i tiden, mot mer tillrättalagd
och hemtrevlig popmusik. ”Where were you?” är i ett (i mina
ögon) kärvt svenskt popklimat en välkommen vitamininjektion.
Låt oss få allt överstökat direkt. Den här plattan håller inte rakt igenom, men i de låtar det fungerar är The Virtues riktigt bra. Låt oss även lägga ner alla jämförelser med den överbefolkade svenska gnällpopscenen. Låt gå för att den är stor, men The Virtues klarar gott att stå på egna ben utanför den, och är dessutom så mycket bättre. Med det ur världen kan vi ta itu med att frottera oss i plattans fördelar.
”Where were you?” är en varm skiva. Visst finns en hel del melankoli begravd i melodierna, men där finns även en sprudlande livslust. Det kan låta paradoxalt, men i sina bästa stunder prickar The Virtues in både det glada och det ledsamma i popessensen. Det är synd att det inte håller i alla låtar. I balladen Anyway och eftertänksamma Losing you är det som bäst. Den förstnämnda med en skönt nedstämd sångslinga och den senare med en nästintill depressiv stämning.
Däremellan ryms allt från glatt 80-tal till countryinspirerat 70-tal. ”Where were you?” är en musikalisk resa som tilldrar sig så långt från trender och hyper som det går. Som alla längre resor finns det stunder av eufori och stunder där allt inte är fullt lika uppåt. Eftersmaken av det hela är dock särdeles positiv.
(Joyzine.se 2006-01-10)The Virtues
Where Were You?
(crying bob/ zip records/basstone)
Stockholmsbandet The Virtues, med medlemmar från Grycksbo och Bjursås släppte en ep i
våras och nu kommer fullängdaren, inspelad vid samma tillfälle.
Bandet spelar till största delen energifylld powerpop, men filtrerad genom ett vemodigt kynne.
Amerikansk 90-talsindie med pådrivande gitarrer är bas, med 60-talsinfluerat melodisinne och
stämsång som överbyggnad. Låtarna är både direkta och genomarbetade. En referens som dyker upp
är faktiskt Popsicle.
Till de bästa låtarna hör den klockrena hiten Idiot Box, som även finns på ep:n, men även mer
mollbestänkta exempel som Won't wait eller framför allt den lysande Losing You fungerar utmärkt.
(Falukuriren 2005-12-23)
The Virtues
Idiot box
(crying bob/ zip records/basstone)
"Extremely catchy and rather brilliant new 5 song EP that shows tremendous growth
from 2003's "Ruminate"! The band come armed with lots and lots of crunchy and jangly guitars!
The title track and "So Serene" are Flamin' Groovies/Barracudas/Only Ones-inspired garage
jangle delights! "Ekstra" reads like "Country Life"-era Roxy Music meets "Sticky Fingers"
period Rolling Stones! "To The Bitter End" is a Groovies/Byrds-like jangle ballad! You get
the idea? GREAT!!!!"
Kool kat (May 2005)
The Virtues
Idiot box
(crying bob/ zip records/basstone)
The virtues are recording animals in their home country of Sweden with loads of
compilation and demo discs, and this is their second American release. Combining the
vibe of Paisley Underground with the energy of power pop, their songs layer quivering
vocals over a dynamic backdrop that ranges form simple strumming to crunchy guitar licks
– kind of the Lemonheads or The Church but with a more trebly voice. “So Serene” is the
best song on the EP. With second-person lyrics that match the tension-filled riffs, the
mood is the opposite of serene and has a sense of irresolution that anyone can relate to.
Giant Robot (May 2005)
The Virtues
Idiot box
(crying bob/ zip records/basstone)
"Oh what a power kick! The Virtues released an album on American label Zip Records in 2003 and has frequently been playing live shows ever since.
60’s melodies and 90’s driven music come together and materialize into something which clearly has its origin in their love of guitar based pop music.
I have not heard their full length album but this five-track EP sure leaves you wanting more. Nice pop tunes which breathe Big Star, The Posies, The Kinks, The Zombies, Dinosaur Jr. and other favorites."
(Falu-Furiren, Sweden, April 2005)
The Virtues
Idiot box
(crying bob/ zip records/basstone)
About a year ago, I interviewed a music professor. The reason for this is that
one night I woke up from a bad dream where all the music had run out and all
the songs that could be written had already been written. The most innovative
musicians tried to piece together new songs but it all came out sounding like
The Beatles. There are only a certain number of keys and considering how many
songs there are, the combinations should run out.
I asked the professor and he assured me by explaining that the number of keys,
harmonies and beats hold an infinite number of combinations. In the release
of “Idiot Box” it should be pointed out, that “one could think
that pop is over”, that melodies had already reached its limit of variation
and that bittersweet lyrics has been pushed out through the lips of sad boys
all too many times. But after a listen to “Idiot Box”, all the pop
lovers out there can relax.
I don’t know if one can credit The Virtues for saving pop music but this
is surprisingly refreshing. The first track hits you in the head like a frying
pan. The Virtues frequently flirt with the 60’s but not in a sleazy way,
more in a humble, confident way. Writing spot-on pop tunes is something they’re
good at.
Apparently their first album was released in numerous countries and was especially
popular in France. Perhaps it is only me who’s been living under a rock
lately, but why doesn’t one hear more about the Virtues? No matter what,
this is an excellent and skillfully played pop-EP.
By Marie Lindström - dagensskiva.com (May 2005)